Stockholms Stora Barnhus Maria Fredrika Dandanell

Barnhusets historia

År 1633 grundades Stiftelsen Allmänna Barnhuset, då kronan skänkte mark och pengar till det första barnhuset i Sverige. Det byggdes i kvarteret Barnhuset i Stockholm vid Barnhusgatan nära Norra Bantorget. Än idag har kvarteret samma namn.

Barnhuset var en byggnad som bestod av två våningar. På den första våningen bodde 150 barn som var fördelade på tre större salar. På andra våningen låg kyrksalen och även bostad för prästen. Antalet barn växte hela tiden, och som mest var de 300 stycken. Barnhuset låg på samma plats i 250 år, men 1885 flyttade man till den nybyggda fastigheten på Norrtullsgatan (idag Norrtulls sjukhus.)

År 1800 - Barnhuset fick ta emot ogifta mödrars barn År 1800 kom en tilläggsinstruktion till Barnhuset, med syftet att minska antalet barnamord. Enligt den fick Barnhuset ta emot ogifta mödrars barn och andra fattiga barn, om de inte var "lytta och ofärdiga". Många kvinnor hade inte någon annat val än att lämna bort sitt barn. På 1880-talet föddes vartannat barn i Stockholm utom äktenskapet och de flesta av dessa lämnades bort.

1807 Dandanell Maria Fredrica 04_06879.pdf

1808 Dandanell Maria Fredrica 04_07061.pdf

1807 Dandanell Adolf Fredric 04_06290.pdf

Allmänna barnhuset
Allmänna barnhusets arkiv är en rik källa. Det finns på Stockholms stadsarkiv (t.o.m. 1986) och är mycket välordnat. Det är ett viktigt arkiv för alla med intresse för institutionen och alla de personer som passerat igenom barnhuset. På grund av möjligheten att från och med 1778 lämna in barn anonymt till institutionen är det dock vanligt att en anlinje bryts på Allmänna barnhuset.

Släktforskning - "Vem var min mor?"

När ett barn lämnades till Barnhuset sågs mor och barn i regel för sista gången. Innan de skildes åt lades barnens födelseattest, och ibland även ett papper med moderns namn, i ett kuvert som förseglades. Ibland hörde mödrarna av sig efter många år för att få veta hur det gått för deras barn och för att kanske få träffa dem. När båda parter ville det, hjälpte Barnhuset till med kontakten. Många före detta barnhusbarn har också kommit tillbaka till Barnhuset för att ta reda på vem deras mor var. Idag är barnhusbarnen gamla. Men det händer emellanåt att deras barn eller barnbarn hör av sig till Barnhuset för att få veta mer om sin historia.

Stockholmskarta år 1817http://www.stockholmskallan.se/php/fupload/SSA/Arkiv/SE_SSA_0000/0000%20GS/1817.pdf

Stockholmskarta

Ur boken

Fotspår
Stockholm under 1800-talet var en småstad med växtvärk. Den gryende industrialismen födde illusionen om en modern huvudstad i en ny tid men vägen dit var långtifrån rak eller enkel. “Fotspår” bygger på en mans minnesanteckningar om hur han som ung pojke hamnar på Allmänna Barnhuset men till slut lyckas nå sina drömmars mål.

På Rötters discutionsforum finns Allmänna Barnhuset som inlägg.

Här en blogg om Stockholm och barnhuset

Överståthållaren Klas Fleming byggde i slutet av 1630-talet ett barnhus på en tomt som sträckte sig från Drottninggatan ner till Klara sjö, mellan Wallingatan och Olof Palmes gata. Där anlades en trädgård, en repslagarbana, en kägelbana och en krog i syfte att dra in pengar. Barnen sysselsattes med att spinna garn av lin och hampa till segelduk för Amiralitetets räkning. Där fanns även ett luntmakeri som tillverkade tändmedel till kanoner. Barnens lön var kläder och logi samt en enkel kost på bröd, gröt och svagdricka, strömming, sill och torkad fisk. Standarden var säkert högre än hos fattiga barn ute i staden. De hade strumpor och skor, som nästan var något av lyxartiklar. Fångarna i Smedjegården på Slottet överfördes på 1670-talet till ett fängelse på Folkets hus plats. I källaren låg den beryktade Rosenkammaren, där fångarna kläddes av och hängdes upp så att fötterna knappt nådde marken medan en iskall "springkälla" sprutade vatten över deras ben. Fredrika Bremer besökte många gånger de kvinnliga fångarna och fann att en stor del var "livliga, godsinta, lättrörliga, och lätt åtkomliga från hjärtats sida. Brist av motståndskraft när frestelsen kommer - lättsinne är deras förnämsta fel…" 1209 nedslag Allvarliga unga män på ett klassfoto från Norra Latin 1890. Skolan var då tio år gammal. (Stockholms stadsmuseum). Danssalongen Vinterpalatset hade blivit biograf - det var 1958 - och excellarade i stora bildformat och spektakulära ljudupplevelser. (Sveriges Radios arkiv).

Medan Barnhuset, Spinnhuset och Cellfängelset ännu låg kvar togs Norra Latin (arkitekt Helgo Zettervall) i bruk år 1880. "Det är gott om minnen som knackar på hos dig från skilda ställen, du gamla borg, där du ligger grå och tung i novemberkvällen." (Bo Bergman, student 188 Mycket hände vid torget de närmaste åren. Cellfängelset revs och Ferdinand Boberg ritade det s.k. Carlbergska huset (1901), där LO flyttade in 1926. Vid Barnhusgatan invigdes Folkets Hus 1901. Insamlingar och frivilligt arbete täckte inte kostnaderna utan Stora Bryggeriet med Enskilda Banken i ryggen skänkte aktier för 100 000 kronor mot att arbetarrörelsen lovade att propagera för bryggeriets öl. Stockholms övriga bryggerier slöt sig då samman och skänkte 120 000 så att aktierna kunde återlämnas. Engelska kyrkan, strax öster om Västmannagatan, låg kvar till 1913, då den flyttades till Norra Djurgården. Gasklockan vid torgets södra sida försvann 1910 efter att ha varit i bruk i 35 år. På platsen uppfördes Auditorium, där såväl socialisten Hinke Bergegren som nazisten Birger Furugård framträdde. Där spelade Louis Armstrong och Coleman Hawkins på 30-talet. Som Vinterpalatset, "Vepe", blev det danssalong och 1958-1978 biograf med grandiosa bild- och ljudeffekter. 1306 nedslag Bildtext 139: Första majdemonstration på Norra Bantorget. Året är 1912 och kvinnorna demonstrerar för rösträtt.