Mästare Jacob Dandernell
Hustru
Svärmoder
Gåvobarn Olof (första gången till Herr Ekströms förhör) och Peter
Källa Arboga stadsförsamling AIa:1c 1730-1752
Finns även en bok som heter Kakelugnar spisar och Kaminer som Britt och Ingmar Tunander har skrivit som också tar upp vilka som var verksama i Kakelugnsmakare.
Det finns även en sida som tar upp om Kakelugnar och dessas tillvaratagande och eldning av Valter Pettersson
Skråväsen är ett organisationssystem för hantverkare. Där yrkesutövarna inom de olika hantverksyrkena är sammanslutna i olika föreningar, skrån, med särskilda privilegier .
Ett skrå leddes av en ålderman vars uppgift var att sammankalla skråmedlemmarna och att företräda skrået inför myndigheterna. Han hade även ofta en central roll i skråets interna kvalitets kontroll. Varje mästare drev en egen hantverkarverkstad. Om man ville öppna sin egen verkstad måste man först gå som lärling hos en mästare, under lärlingstiden gick man som en praktikant med mat och husrum som lön. Det kunde dröja flera år innan man kunde fullborda sin utbildning som gesäll. Gesällerna var alltså hantverkarlärlingar som avlagt gesällprov. De var i princip vanliga anställda och arbetade mot lön. Gesällprovet bestod i att förfärdiga något föremål eller liknande som var skråets specialitet, efter detta tilldelades den nyblivne gesällen ett s.k. gesällbrev. När man sedan lärt sig hantverkets alla hemligheter och ansågs vara duktig nog måste man göra ett mästarprov för att bli godkänd som mästare. Men om skrået ansåg att det redan fanns tillräckligt många mästare i staden fick man ändå inte öppna sin egen verkstad.
Skråna erhöll av staten ett legaliserat oligopol inom sitt verksamhetsområde. Magistraten hade en representant i skrået som följde verksamheten och såg till att skråstadgan (skrålagarna) följdes. Skråna fick inte bilda priskarteller och förväntades dela upp marknaden emellan sig. De olika mästarnas verkstäder skulle växa i samma takt, det var inte tillåtet för en mästares verkstad att växa på bekostnad av en annans.
Skråna erhöll av staten ett legaliserat oligopol inom sitt verksamhetsområde. Magistraten hade en representant i skrået som följde verksamheten och såg till att skråstadgan (skrålagarna) följdes. Skråna fick inte bilda priskarteller och förväntades dela upp marknaden emellan sig. De olika mästarnas verkstäder skulle växa i samma takt, det var inte tillåtet för en mästares verkstad att växa på bekostnad av en annans.
Skråämbetet
Skråämbetet utgjordes av alla mästare inom det geografiska område där skrået verkade.